Ingen direkt rivstart på utlovad återuppståndelse. Skälet är inte bristande intresse utan nattjoursvecka. Sitter på tåget på väg till tredje 12-timmarspasset. Jag är inte gjord för att jobba nätter, gillar att somna klockan 20.00, som en normal människa. Imorse gick jag därifrån med samma känsla som efter en alltför blöt kväll. Vad hände? Vad gjorde jag? Är jag påklädd?! Väl hemma stupade jag i säng med både smink, kläder och sannolikt en del icke-egna kroppsvätskor på mig.

Åt en matlåda som fick en del varningsklockor i tarmen att ringa, men 1) hade bara ätit alhgrens bilar de senaste 22 timmarna 2) en rejäl matförgiftning kändes som ett oerhört lockande alternativ till ännu en natt på akuten. 

Mattias undrade med lätt darr på rösten vem sjutton som hade tagit köttfärssåsen som var ämnad att spolas ner i toan.  
Nu väntar vi med spänning. Har jag tur kräks jag innan 22 och får åka hem och sova. 

När jag låste bloggen förra året tänkte jag att den skulle få vila tills jag blev på smällen igen, då ju detta i huvudsak är en plattform för att beklaga sig över moderskapets baksidor. Edward är helt enkelt för lätt, finns inget material att hämta där. Och Mattias bad mig uttryckligen att sluta håna honom offentligt, så inte heller där kan jag hämta inspiration (även om den källan aldrig kommer sina).
Meeen… Liksom allt annat jag skjutit upp i väntan på graviditet med #2 (träning, jobbambitioner, årskort på pendeltåget etc) ska nog bloggen få vakna igen. Istället för gnäll över foglossning och kräk kanske vi kör mer på temat ”vi köper väl en katt då istället” och ”var man köper 200 graviditetstest billigast”.
Vi får se helt enkelt. 
  

Igår firade vi födelsedag! Vi hann upp till ”lilla huset” som Edward kallar det i tisdags och fick spendera hela dagen tillsammans här, vilket han deklarerade att han var väldigt nöjd med.

Vill särskilt uppmärksamma er på den snygga (men fullständigt oätliga) hajtårtan. Så går det när man låter ungen önska och han inte riktigt kommer på något och därför drar till med HAJTÅRTA. Idioti.

Cykeln som vi trodde skulle vara huvudnumret…

…men mest poppis blev istället poliströjan och inte minst…

…”TARREN!” Den blev han så löjligt glad för att han blev generad.

När vi sen hade badat och skulle gå till gammelmormor på födelsedagsbullar tänkte jag att vi skulle testa cykeln. Det tyckte inte Edward.

Runt lunch tittade solen fram och vi fick för första gången njuta av en riktig sommardag.

Vi hade picknick i trädgården. Nytt försök med hajen men… ”Annan tårta jag…”

När pappa kom hem satte radarparet igång att skruva på diverse saker. Pappa ”råkade” skära sig i fingret. Tur då att någon fått en DOKTORVÄSKA.
Den sprang han snabbt och hämtade, med sirenljud och allt.

Jag hade varit ”sjuk” en stor del av förmiddagen så jag var glad att någon annan fick känna på den där förvånansvärt vassa sprutan

Kvällen avslutades med middag och film. Nu ska vi ladda för morgondagens kalas!

Nybliven 2-åring 2014

På onsdag smäller det, Edward fyller 3! Vad fort det går brukar man ju säga, men jag skulle kunna svära på att det gått fem år sedan han fyllde 2. En halv livstid sedan.
Men trots att jag alltså haft fem år på mig är jag inte värst förberedd. Igår beställdes de sista presenterna och det är inte särskilt sannolikt att de hinner komma till onsdag.

Så nu behöver jag tips. Vill ju ge Edward hela världen, men har i nuläget bland annat satsat på…

Har jag missat något väsentligt som en 3-åring vill ha? Ni brukar alltid ha så bra idéer, ge mig sista-minutentips!

Idag fyller min älskade, smarta, roliga syster 24 år. Vi blir till utseendet ofta förväxlade, vilket jag tar som en enorm komplimang då hon är både otroligt vacker och rynkfri. Vid närmare granskning kan vi däremot förefalla väldigt olika. Vi lever helt olika liv, vilket kanske bidrar till att vi inte ses tillräckligt ofta.
Skenet bedrar dock, för även hjärnan och själen är densamma. Vi brottas med samma tankar, vänder på saker åt samma håll och delar samma minnen. När jag ältat en tanke länge utan att någon förstått, räcker det med att jag påbörjar tanken för att Ahna ska kunna fylla i.
Att vi är på olika plats i livet beror såklart på åldersskillnaden, men också på slump och timing.

Älskade syster, jag vet att du kan bli precis vad du vill. Den plats där du till slut landar kommer vara den rätta, och säkerligen bli alldeles fantastisk tack vare dig.
Utan dig vore jag halv.

Puss på födelsedagen! Och ta det lugnt i Oslo….

Aaahh… Jag kommer kunna leva på den lediga dagen länge. Hann bara med halva schemat men är lycklig ändå. Största missen var väl att jag inte fixade fötterna…

Till stort bekymmer för min son som synes.